Vad är läget med den tvåspråkiga anpassade motionen i Åbo och Vasa?

4.4.2019

Anpassad motion i Vasa.
Anpassad motion i Vasa.

I början på våren åkte vi tillsammans med kommunrepresentanterna för projektet ´Anpassad motion i tvåspråkiga kommuner´, till Vasa och Åbo för att bekanta oss med deras anpassade motionsmöjligheter.

Vi ville får en klarare bild på för hur vi i projektkommuner kan bygga upp fungerade, trygga och välkomnande anpassade motionsmöjligheter. Johanna Friman (Åbo) och Tatjana Asplund (Vasa), som båda ansvarar för stadens anpassade motionsmöjligheter svarade på våra knepiga frågor under dagarnas lopp. I både Åbo och Vasa ordnar staden rikligt med anpassade motions grupper, ca 30/ per vecka. Projektkommunerna kan och behöver inte ha ett lika massivt utbud som de stora städerna, eftersom invånarantalet är mycket mindre, som exempel Närpes med ca 9500 inv. och Kimitoön med ca 6700 inv. i jämförelse med Åbo ca 191 300 inv. och Vasa ca 67 500 inv. 


Jag fick en möjlighet att tala om anpassade motionsmöjligheter med Lilja Öhman som arbetar som svenskspråkig motionsansvarig i Åbo stad ”Att få service på eget modersmål är, åtminstone enligt min uppfattning, ännu viktigare för personer i hög ålder eller med olika funktionsnedsättningar. Redan att de tar sig utanför trygghetszonen till ett gym eller ett träningspass är ett stort steg för dem. Språket kan då fungera som en avgörande trygghetspunkt, i en annars obekant och utsatt miljö.


Det är viktigt som svenskspråkig i Åbo att höra av sig till oss på idrottscentralen och ge förslag och önskemål på att få tjänster ordnade på svenska. Antingen om man själv behöver något eller om man vet någon i sin omgivning som kunde gynnas av en viss motionstjänst. Med större sannolikhet kan vi ordna sådan verksamhet om vi vet att det finns en tydlig efterfrågan.” 


Mera information om Åbo stads anpassade motionsgrupper hittar du här och Vasas här.

 

Kommunrepresentanternas åsikter om dagarna i Åbo/Vasa:

 

1) Väckte dagen nya tankar om att ordna anpassad motion? 

• Lenita från Kimitoön: Ja, man känner ju att ALLA borde få känna glädjen i att röra på sig och må bra. Men hur räcka till och få allt att fungera.

• Hanna från Kronoby: Jo, att det är viktigt att samla ihop all info om anpassad motion som ordnas i kommunen och att kartlägga vad som skulle behövas och om det finns språkgränser som borde tas tag i.

 

2) Hurdana timmar kunde fungera i din kommun?

• Lenita från Kimitoön: Alla grupper kan fungera. Känns som att balansgrupper är den viktigaste.

• Anders från Kristinestad: Motionsjumppa i sal, gymträning, konditionsstigar.

 

3) Hur upplevde du att tvåspråkigheten kom fram i stadens anpassade grupper?

• Ida från Närpes: Information fanns på båda språken, grupperna gick oftast på finska.

• Hanna från Kronoby: Jag upplevde att det fanns en stark vilja att erbjuda allt tvåspråkigt, men att det kanske finns ännu att jobba med att få det i praktiken, så att de som vill ha ledd gymnastik på svenska inte känner att de ställer till med extra jobb. Kanske kunde alla grupper vara på tvåspråk?

• Anders från Kristinestad: Den var rätt enspråkig finsk.

 

4) Andra kommentarer, tankar?

• Hanna från Kronoby: En super rolig och inspirerande dag som gav en extra kick att fortsätta med utveckla den anpassade motionen i egna kommunen.

 

Tvåspråkighet är en rikedom i motionsgrupper – projektkoordinatorns tankar


Först och främst vill jag tacka Åbo och Vasa för ALLT det lärde oss under dessa dagar! Det som jag och kommunrepresentanterna blev förvånade över var: i Vasa och Åbo finns det en hel del svenskspråkiga/tvåspråkiga invånare, som säkert skulle behöva anpassade motiongrupper på sitt eget modersmål. Men ändå erbjuder dessa städer knappt någon tvåspråkig grupp. För att citera Tatjana Asplund ”Tvåspråkighet är en rikedom och inte en skam”. Men hur skall vi få beslutsfattare att förstå det? 


Jag är även av samma åsikt som Liljan Öhman ”Det är viktigt som svenskspråkig i Åbo att höra av sig till oss på idrottscentralen och ge förslag och önskemål på att få tjänster ordnade på svenska.” Jag upplever att de är viktigt att invånarna ger feedback åt idrottscentralen, men ansvaret och viljan att ordna tvåspråkiga grupper skall ändå finnas hos idrottscentralen. Vi måste komma ihåg att de svenskspråkiga är en minoritet och orkar inte konstant kämpa för sina rättigheter och vill inte heller känna sig som en börda. Därför upplever jag att det är stadens uppgift att i första hand se till att de finns grupper på de båda inhemska språken och ifall man är osäker på behovet så kan man kartlägga situationen, t.ex. med hjälp av en aktiv studerande.  


Ett samhälle som bygger på inklusion innebär att det finns rum för alla medborgare oavsett särskilda behov eller andra individuella orsaker, som t.ex. språk/kultur. För att kommunerna skall kunna arbeta för ett mer inkluderande och jämlikare samhälle så behöver de minska på att kategorisera motionsgrupper t.ex. enligt språk. Då de speciellt i små kommuner är svårt att få tillräckligt med deltagare för att påbörja en anpassad grupp. Men genom att köra med utgångspunkten: vi grundar tvåspråkiga grupper, istället för skilda grupper för varje språk. Så kan man lättare och snabbare få ihop grupper, som också betjänar personer som t.ex. tillhör en språkminoritet. Man skall dock ändå komma ihåg att i det stora hela är inklusion ett bra fenomen, men man bör även vara medveten om att allt och alla behöver/skall inte inkluderas!


Så låt mångfalden blomma, kulturerna och språken krocka och påbörja suveräna tvåspråkiga grupper!

 

Solig hälsning 


Lotta Nylund
Projektkoordinator